Jag var 6 år. Jag gick på Lekis och trivdes som fisken i vattnet. Lekis, tänk vad man hade längtat till att få börja där. Jag som inte gick på dagis utan min mamma var hemma hela tiden, då var det roligt att få komma hemifrån, samtidigt kände jag mig väldigt stor och lite självständig. Att får vara iväg själv utan mamma.

 

Den lycka jag kände när jag blev vald till att vara Lucia är obeskrivbar. Det var något väldigt stort, troligen det största som hade hänt mig.

Jag kommer ihåg att mamma och jag gick ner till Skärholmens Centrum och köpte linne, ett rött band som jag skulle knyta runt midjan och ljuskrona. Tänk att få vara Lucia, det är faktiskt väldigt stort för en liten tjej. Samma år började mina föräldrar bjuda in Jehovas Vittnen för att prata om vad som stod i Bibeln. Det var en snäll äldre farbror som hette Gösta som kom hem till oss varje tisdag för att prata om "Sanningen" och om det utlovade Paradiset där alla lever i fred med både människor och djur. Jag var exalterad. Jag älskar djur och gjorde det då med. Tänk att få krama Lejon och få gosa med stora Tigrar. Vem vill tacka nej till det när man är 6 år.

Men jag hade inte räknat med resten, det som följde med som en stor ryggsäck som jag bar omkring på under nästan 34 år. Den ryggsäcken blev bara tyngre och tyngre ju äldre jag blev. Ryggsäcken av att leva i två världar.