Blir aldrig som man tänkt.

Det där med att livet bara flyter på det ska man nog akta sig för att säga.
I tisdags så åkte vi till veterinären med en av våra hästar Niras Matchless. Hon har varit lite loj men efter att ha gjort ett provlopp på Sundbyholmstravet blev hon ännu segare.
Vi köpte henne i December förra året och kände henne inte så väl samt att förra ägaren sa att hon var lite lat. Så vi trodde hon tröttnat på travet och hon fick en lång härlig semester i sommar och så skulle jag träna igång henne nu under hösten.
Jag började med att skritta henne ute i skogen och ökade på med lite trav men en kota svullnade, hon fick stå igen i två veckor så började vi om. Hon kändes kanon fin, pigg och glad.
Men två veckor senare började hon snubbla och vi höll på att gå omkull för att hon inte fick med sig sina framben.
Det var bara att åka till Veterinären och som gjorde böjprov samt röntgade. Tyvärr fick vi beskedet att hon är slut i sina båda framknän! Fyra år gammal...
Så det var det där med flyt.
Jag grät hela den eftermiddagen, trots allt så blir man så fäst vid sina djur.
Känns så tråkigt när vi nu har lärt känna varandra och jag hade en sådan bra träningsplan och tänkte starta henne till våren.
Nu blev det helt andra planer helt plötsligt.
Hon får åka tillbaka till sin uppfödare och eventuellt få föl i framtiden. Känns ju rätt okej i alla fall men kommer att sankna henne mycket för det är en speciell liten dam med ett stort hjärta.
 
 
 
Som sagt varför planera så mycket kan man undra, det blir ju aldrig som man tänkt sig åndå. Samtidigt är det ju planeringen som är halva nöjet. Att få fundera på hur man ska göra och sen följa den planen.
Men så händer det plötsligt saker som vi inte kan rå över och så får men ändra sin väg fram i livet.
 
Vad mycket som inte blivit som man tänkt eller som gått enligt planen. Men ändå så går livet vidare. Ibland blir det så mycket bättre än vad man tänkt och man har oroat sig helt i onödan och ibland blir det mycket värre. Oavsett så blir det oftast bra i slutänden.
 
På måndag åker vi till Småland och tar farväl. Blir en lång och jobbig resa men det går det också.
Jag har ju två hästar kvar att ta hand om så det blir ju inte tomt direkt.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0